Ja ni, jag ska bara säga att jag är så glad över att jag gör det här. Träffa massa nya folk från länder över hela världen, strosa omkring på New yorks gator, shoppa, hänga på Jones Beach - man klagar inte direkt.

Men Imorse hade vi i alla fall lektion med en lärare som jobbar på ett high school här i New york, och han var hur rolig som helst. Han pratade lite om Amerikansk historia och sa att det var en viktig att känna till här i staterna vilket kanske är ganska obvious. Sen fick vi samlas i smågrupper, också fick vi 30 minuter på oss att skriva ett tal. Antingen om våra traditioner, vår familj eller hobbys. Jag skrev om familjen, ni vet Pelle Pussel mamma pappa och Fredrik. När jag betonade JAN-OLOF och EVA skrattade gruppen åt min superöverdrivna svenska accent.

Sen så bar det av med en typisk amerikanskt gul skolbuss till Jones Beach somm ligger ca 1 timme från Queens där vi bor. När vi kom fram och klev av bussen blev vi alla helt förstummade. ca 130 mil lång vit sand sträckte sig bortåt tills man inte såg längre. Solen gassade, det måste vart minst 35 grader. Vågorna var höga som hus och vattnet var toppen. Inte kempevarmt, eftersom det är Atlanten. men absolut badbart. Jag och de andra svenska tjejerna gick för att köpa lite läsk ( och en korv till mig för en fiskmås tog min lunch) , och sen när vi kom tillbaka så stod helt plötsligt två supersnyggasurfarbröder där vi lagt våra handdukar, och alla tjejer blev helt till sig! Vi var bara tvugna att fota oss med dem, och de insisterade. Vi tjejer har varit uppe över molnen hela dagen och jag tror jag är kär. igen. 






Ja ni ser ju, ganska skönt strandhäng på Jones beach






Min nya amerikanska husband




killarna fick gå efter ett tag, vi kände att vi behövde lite egen tid